Om du har en stund över...
Jag sitter här på mitt kontor och gråter - mygod, så sogligt, så hemskt, vilken kille...
Om man gråter så här mycket av att läsa om det, hur mycket kommer man då att gråta när det handlar om en anhörig??
Ja, det får en verkligen att tänka efter. Tårarna rann här med. Läs även läsarnas reaktioner:
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=230723
Det var verkligen jättehemskt. Jag hade en kompis som dog på precis samma sätt när jag gick i gymnasiet. Det var det värsta jag varit med om. Begravningen, allt som hände innan. Jag klarade inte ens av att läsa första stycket...
jaa - man känner sig så lyckligt lottad när man läser sånt här.
Varför måste vissa familjer stå ut med så mycket? Förlora två av sina barn... Det är ju meningen att föräldrarna ska dö först!
Läste det i pappers-GP i helgen hos mamma och pappa. Tårar i ögonen flera gånger där också. Där var det dessutom bilder till hela reportaget. T.o.m när han var död, känns lite.. ovant. När man läser sånt där är man verkligen glad att man lever än och man förstår vad som är viktigt här i livet..
Så hemskt. Sånt där är så otroligt orättvist! Det måste vara det värsta som finns, att förlora ett barn eller ett syskon.
Å va fint skrivet. Det knyter sig i hjärtat när läser det. Stackars barn och stackars famlij.
Jag hade en killkompis som som var precis lika gammal när han dog i cancer och vi gick på Grevegårdsskolan precis som den här killen, alla minnen rivs upp och jag bara gråter...
Ja, man måste landa lite ibland, mitt ibland alla underbara ytligheter....
Bra att du länkade till denna artikeln! Tack för det./nenne
usch, så hemskt...tänkte precis som Lena, hur skulle man själv orka med nåt sånt..man måste nog vara så oändligt stark...
du har rätt, Eleonore..man måste sätta saker i perspektiv..
jag hoppas att det är ok att jag lånade länken. jag grät.
//G.
Så klart det är ok :)
Tur att ingen kollega kom när tårarna droppar på tangentbordet.
Usch vad hemskt, jag känner mig så jäkla bortskämd som har kvar alla älskade och ändå klagar över småsaker. Tänk om man struntade i 10% av alla inköp och istället skänkte pengarna till forskning. Det måste komma nya medel mot cancer. Det är den absolut läskigaste sjukdomen som finns tycker jag.
Sitter vid skrivbordet och tårarna bara rinner. Vad ska man säga när det inte finns några ord.
Det är verkligen sorlig, jag läste det i gp och jag grät i en timme, bilderna (som man dock inte ser på internet) var verkligen sorliga!!!
jag vet inte vad jag ska säga.